En märklig förändring håller på att bryta ut och skapa kaos i konsumenters köp- och detaljhandelsvanor. Individens frihet att välja betalningsform och köpa det man behöver och har råd med håller på att försvinna. Röster höjs för ett kontantlöst samhälle och utvecklingen är skrämmande.  Det visar bland annat ett stapeldiagram från Svenska bankföreningen där man tydligt ser ökat antal banker som inte erbjuder sina kunder traditionell kontanthantering. Före 2009 hade alla banker kontanthanteringen och år 2013 hade mer än hälften av dem ingen kontanthantering längre. I takt med trenden stänger fler och fler lokala banker och servicen försämras radikalt. Konsumenten och kunden blir den stora förloraren och banken den stora vinnaren. Redan idag tar bankerna 3% av alla inköpen med kort. När alla är anslutna till en bank och blir beroende så kommer avgifterna att stiga. Det blir också mer lockande för brottslingar att komma åt stora pengar när alla har en massa kort att handla med. Handla med kort är också lurigt. Det kan  manipulera kunden att köpa mer än vad man behöver och kanske också köpa dyra saker som man egentligen inte har råd med. Och du ”shoparen” (metro 15-04-17) som vill att alla ska hänga med i den utvecklingen blir kanske tvungen att betala extra avgift för att köpa en läsk eller en bulle. En annan risk är att inflationen stiger snabbt och i smyg när folk blir vana att betala allting med kort. Kort sagt: kulturmärka kontanter så att ingen rör dem. Tänk också på att en fotbollsdomare kan behöva en krona för att slinga slant i början av en match.

Känt är att dåliga förlorare börjar med att förneka sin förlust och på ett eller annat sätt tappar kontrollen över verkligheten.

Sedan kommer fasen med att säga eller göra något ovanligt drastiskt. Att utöva makt under åtta år är beroendeframkallande. Vissa politiker vaknar till efter höstdvalan och känner abstinensbesvär efter utebliven makt-rus som blivit makt-brus. Ett brus i form av reflexartade uttalanden som skapar turbulens inom partier. Dessa partitoppar (FP och KD) vill visa sig en sista gång innan de lämnar Alliansskeppet åt sitt öde. Uttalanden om invandringen är ett försök att ändra kurs, ett sista suck av maktdemonstration som delvis liknar vad Ludvig den XV e eller Madame de Pompadour har sagt när den franska Revolutionen var nära att utbryta: ”Après moi le déluge!” : Ordagrant: Efter mig syndafloden, dvs jag struntar i vad som händer efter mig bara jag räddar mig själv.  FP ledaren verkar säga: ”Vi fortfarande vill ha en generös invandring men flyktingarna ska ha ett tillfälligt permanent uppehållstillstånd”. Ingen idé att försöka förstå vad han menade, för det kräver ett speciellt förnuft. Och detta att säga vad man inte menar hör till det politiska yrket som man tyvärr är van vid. ”Integrationsförslaget” om det antas ger en selektiv effekt där den högutbildade eliten (läkare, forskare, civilingenjörer mm) släps in och absorberas av arbetsmarknaden och den majoriteten störts bort, ungefär som efter den iranska revolutionen i början av 90 talet.

Toppen av ett isberg på sikt vi närmar oss katastrofen. 

Det svenska folket kan räkna med mer av råa angrepp från ordningsvakter mot både barn och vuxna. Det är en farlig trend som huvudsakligen kan bero på att privata vaktbolag i sin iver att snabbt tjäna stora pengar anställer fysiskt tuffa killar efter kort och dålig utbildning. Det vi ser är troligtvis toppen av ett isberg och antal fall som inte har filmats eller inte hamnat på en åklagares skrivbord kan vara stort. Fallet i Malmö visar också att den ena vakten gör sig direkt skyldig till övervåld, medan den andre lät detta ske. Offret var fruktansvärt rädd och började lyfta pekfingret som en muslim gör innan han eller hon dör och började säga ”ash-hadu....” dvs ”jag vittnar om att det inte finns någon gudom utom Gud” . Vad som behövs och det är akut innan folk tappar tålamodet och innan förtroendet för ordningsmakter helt försvinner:

1. Låta polisen ta hand om hela utbildningsprocessen och ställa hårda lämplighets krav för yrket.

2. Höj utbildningskvalitet och gör kurserna mer relevanta både vad gäller teoridelen och praktiken.

3. Skärpta straff för användning av onödigt och omotiverat övervåld, särskilt när offren är barn eller kvinnor eller när ”brottet”  är litet och begås av fattiga som snatteri eller tjuvåkning till exempel.

Två små reformer kan göra politiken roligare:

Byt partiets symbol från en blomma till ett djur. Man kan tänka sig låta partianhängarna rösta fram ett djur som symbol för det egna partiet. Fördelen med djur är att det inte då finns risk att förväxla dem, särskilt med tanke på att tre partier nu sägs vara ”demokratiska”. En apaparti blir en apaparti och inget annat. Valaffischerna blir fina och behöver inte stor text. Om alla väljer ett djur som symbol så kan det se ut så här:

En åsna för folkpartiet för en åsna är envis och med tanke på folkpartiets envisa skolpolitik så passar åsnan utmärkt. En ål för KD: Fisk är en utmärk symbol för ett på pappret religiöst parti. Att den är hal passar med partiet för den ena gången är KD med de svaga och den andra gången är de mot dem. Man vet aldrig var man har dem någonstans. En panda för miljöpartiet. Pandan håller drömmen om en bra framtid för miljön vid liv. Drömmen kan vara evig. En kobra för Vänster:  Den hugger snabbt sina fiender och är oberäknelig. En kameleonte för SD. Är lurig och kan konsten att kamouflera sig och anpassa sig till situationen. En cirkuselefant för SAP. Tar mycket plats och kan trampa på den som närmar sig bjässen. Tung att styra men kan vara skrattretande rolig att titta på utan att vidröra. En isbjörn för Moderaterna: Lever osynligt i en tråkig värld för sig långt borta från människornas vardag och bekymmer. En varg för Centern: Utgör ett med naturen, trivs och förökar sig snabbt och blir även farlig för vissa bönder och deras djur.

En annan reform är att flytta fram valdagen till mars när man har blivit av med höstens elände och depressioner och man ser våren komma.Man är då pigg och kan tänka klart på de partier som ger mest hopp om framtiden. Valförlorarna kan finna tröst i solstrålar och kan dränka sin bitterhet i en skogspromenad där man hittar fåglar, blommor, svampar och bär.